Kategori: Allmänt

Dags för ny säng?

En kontinentalsäng är något som jag funderat på att skaffa mig ett tag nu, både för att de ser bra ut och enligt uppgift ska vara mycket bekväma. Dessutom har ju kontinentalsängar den fördelen att de är rätt så stora, och jag tycker om att ha ordentligt med utrymme när jag ska sova. Jag har letat runt på nätet ett tag nu, och tror att jag bestämt mig för vilket märke jag vill ha i alla fall: Hilton lyxsängar. De känns både stilrena och snygga och väldigt tidlösa. Jag tror inte att jag kommer att trötta på dem i första taget (men man vet ju aldrig…). Dessutom finns det ett spännande tillbehör: en sängkista. En sådan har jag alltid velat ha, och då den matchar Hilton-sängarna perfekt så talar mycket för att det kommer att göras ett inköp av säng och kista snart.

Den jag tror det kommer att bli är denna sängen. Det finns visserligen en som är 180 centimeter bred, men den skulle nog vara aningen för stor för mitt sovrum. Möjligen är det så att jag kommer att få gå ner till 140 centimeter. Det är bara att ta fram måttbandet och börja mäta. Om nu någon skulle tycka att en 160 centimeter bred säng är lite överdrivet för någon som är singel så kan jag meddela att så inte är fallet. En stor säng leder, i alla fall för mig, till att nattsömnen förbättras ett snäpp eller två.

Alla dessa sladdar

kablarEtt av de större problemen i min lägenhet när det gäller inredning är alla olika sladdar. Det handlar om två datorer, tre skärmar, ett antal externa hårddiskar och mycket annat, som gör att det krävs skarvsladdar. Dessa är alltid ett problem om man vill att de ska synas så lite som möjligt. Samma sak gäller för övrigt sladden till bredbandsuttaget, och det är helt enkelt så att jag inrett mitt kombinerade arbets- och vardagsrum med utgång från sladdarna. Det är helt enkelt den bästa lösningen om man vill försäkra sig om att de är så osynliga som möjligt. Sladdarna gömmer sig nu bakom soffor och bokhyllor på väg ned till eluttaget. En inte helt optimal lösning då soffan inte riktigt står där jag vill att den ska stå. Men bra mycket bättre än alternativet med en massa synliga sladdar och skarvsladdar… brrr!

Men egentligen är det så att jag borde flytta till en större lägenhet. En med sovrum, vardagsrum, arbetsrum och kök. Det kanske låter nästan lite överdrivet för en som är singel och egentligen inte har så mycket behov. Men jag vill helst bo så stort som möjligt, och att kombinera vardagsrum med arbetsrum är ingen höjdare i mitt tycke. De ska ju inredas enligt olika principer! Som det är nu så fungerar det inte riktigt som jag vill att det ska. Jag har helt enkelt fått göra det bästa av situationen. Men ett par tusenlappar extra i månaden i hyra skulle en större lägenhet helt klart vara värd, om jag kan hitta en.

Katt och fina möbler?

kattisängenFamilj är inte någonting jag tänkt skaffa mig på några år än, men jag har faktiskt börjat fundera lite på om inte en katt kunde vara ett trevligt sällskap. Katter har ju den fördelen att de inte behöver så mycket uppmärksamhet, utan klarar sig ensamma under rätt så långa perioder. Detta då att jämföra med hundar, som ju lider mycket av att lämnas ensamma längre perioder. Inte så konstigt egentligen: hundar är ju flockdjur, vilket katter definitivt inte är. Nu är det ju inte så att jag skulle missköta en katt på något vis, men det är ett enkelt faktum att de är ganska så lättskötta.

Men en sak oroar mig lite grand. Jag har ju en stor mängd fina möbler; mycket fina möbler. Och katter tycker ju om att vässa klorna på vad som än finns tillgängligt. Nu har jag i och för sig läst en del om hur man kan motverka att katter använder möblerna och i stället använder sig av ett ”vässträd”. Men jag är inte helt säker på hur pålitligt det är. Annars låter det som en rätt så rolig utmaning; att ordna ett par vässträd som jag tycker är snygga nog att stå framme så att katten kan använda den.

En sak är dock säker: det är inte enkelt att tycka om inredning och fina möbler och katter på samma gång. Men kanske är mina farhågor obefogade? Kanske räcker det med ett eller två vässträd, behandlade så katten ska tycka extra mycket om dem, för att rädda möblerna? Jag får helt enkelt ta och läsa på lite mer.

Den glömda stilen

Under 1800-talets sista 20 år eller så uppstod en möbelstil som på många sätt och vis var en katt bland hermelinerna. Den är numera nästan bortglömd, men den hade anor som gick lång tillbaka i tiden. Stilen kallas vanligtvis för Fornnordisk stil och det beskriver rätt så väl vad det handlade om. Vikingaromantik, helt enkelt. Vikingatiden var ju något som blev mycket populärt i Sverige (och stora delar av norra Europa) under 1800-talet, så därför är det egentligen inte så konstigt att även möbler och inredning påverkades. Hur pass trogen verklig vikingastil den var kan vi låta vara en öppen fråga, men liksom med den mesta annan vikingaromantik så var det nog lite sådär med den historiska korrektheten. Det viktiga var att skapa en Fornnordisk känsla, återuppväcka minnen från ”fornstora dar”.

Arbetsmaterialet var i stort sett uteslutande trä, och möblerna tillverkades var som regel grova. Dessa möbler smyckades sedan med ”typiska” vikingasymboler: drakslingor, runor, drakhuvuden och så vidare. Det var en inredningsstil som inte överlevde speciellt länge, och inte fick någon större spridning hos de bredare folklagren, vilket ju inte minst visas av att den är rätt så bortglömd. Mest intressant är den egentligen som ett exempel på den vikingaromantik som härjade under tidsperioden. Fornnordisk inredningsstil är helt enkelt en möbelstil som mycket väl speglar sin samtid. Möbler i stilen behöver inte vara speciellt svårt att hitta, och de kan ofta köpas för en rätt billig penning. Men skälet till det är rätt enkelt: det är en inte sådär överdrivet eftertraktad antik möbelstil.

Vad menas med antik inredning?

Att definiera vad som är antik inredning är inte helt lätt, dels för att det rör sig om en stor mängd olika stilar, men också för att vad som avses med ”antikt” ändras hela tiden. En enkel tumregel är att säga att om något är äldre än hundra år, så är det en antikvitet. Men det är ett lite väl slött verktyg, för om jag köper något i år som är 98 år gammalt så kommer det att vara en antikvitet om bara två år. Det gäller att vara lite flexibel, och även om hundraårsgränsen gäller i teorin, så är det inte alltid så i praktiken. Hundraårsgränsen är inte absolut, vilket ju inte minst visas av att olika stilepoker du skulle huggas av på mitten. Frågan är också om inte massproduktionen ändrat lite på reglerna. Hur stor chans är det egentligen att bokhyllan Billy kommer att ses som en antikvitet, med tanke på hur många av den som finns.

Därför anser många att för att det ska vara en antik möbel måste den också vara lite mer handtillverkad, och inte massproducerad. Men med det menas inte alls att dessa möbler inte skulle ha något värde, utan bara det att sättet de värderas på är lite annorlunda. De är ju inte på långt när lika unika, vilket automatiskt gör dem lite mindre värdefulla och eftertraktade. Men egentligen är definitionerna inte så viktiga, utan det är ju att möbeln eller kristallkronan eller vad det nu kan vara känns rätt och ser bra ut. Resten är egentligen bara snobberi.

Kristallkronor

Antik inredning bjuder på många mäktiga föremål, med rika utsmyckningar. Frågan är dock om det inte är kristallkronan som tar priset. Kristallkronan har också en mycket lång historia, och föregångarna kan spåras tillbaka till 1300-talet. Dessa ”kristallkronor” var dock sällan i kristall, och inte många skulle få för sig att kalla dem kristallkronor idag. Det var i stället enkla träkonstruktioner som användes av kyrkor och andra ”rika” ställen för att hålla upp ljus.

Trä är dock av naturliga skäl inte ett speciellt bra sätt att hålla fast ljus på, och andra material blev snabbt populära, men det skulle ta några år innan glas blev vanligt, och vi fick något som påminner om ”riktiga” kristallkronor. Den moderna kristallkronan, som ju kännetecknas av just kristaller såg så dagens ljus under 1700-talet. Sedan dess har ett stort antal olika varianter utvecklats, från relativt enkla saker till enormt maffiga saker som kräver att man har riktigt högt i tak för att kunna använda dem. Idag är det också lite mer ovanligt att det är riktiga ljus i kristallkronorna, och i stället används normalt glödlampor (även om ljus fortfarande förekommer ibland).

Idag finns det kristallkronor som kostar under 500-lappen, och kristallkronor som man får betala flera hundra tusen kronor för. Att säga att det finns något för alla är ingen överdrift, men det är nog ändå de riktigt dyra och överdådiga som imponerar mest. För ska man skaffa sig en kristallkrona så är det lika bra att slå på stort (så länge takhöjden passar). Själv är jag lite tveksam till om en kristallkrona skulle passa min lägenhet, men den dagen jag köper en herrgård, ja då…